Svensk vinter innebär att jag gärna letar efter någon annanstans att befinna mig, så även denna vinter, speciellt efter förra året. Än så länge är det väldigt milt i Sverige, men mörkret kommer man inte undan.
Sol och värme är gott för själen, så därför tog jag chansen när den fanns där att åka till Indien i tre veckor.
Jag befinner mig just nu i Thiruvannamalai. En av de mest fridfulla platser jag känner till. Trots att det är i kaotiska Indien.
När jag är här, med allt man kan tänkas behöva inom gångavstånd, så undrar jag hur galet vi har det hemma egentligen. Där spenderar vi timmar varje vecka, ibland varje dag, till att ta oss fram och tillbaka till jobbet, fram och tillbaka till affären. Vi bor på ett ställe. Jobbar på ett annat och gör våra inköp på ett tredje. Har du tur så ligger skola och dagis i närheten så du slipper åka bil dit.
Visst är det kanske så i de större städerna här också, men i de mindre städerna och på landsbygden är det inte så. Här bor, jobbar, äter och umgås man i samma liten del. De flesta har inte råd med bil och även om de har det, så är det enklare att göra allt på samma område.
Så skulle jag vilja ha hemma också. Gångavstånd till allt så kan man välja själv när man vill åka längre bort när man känner för det. Hur mycket enklare skulle inte livet vara då?
